Lillnet

Fredagen blev inte som planerat för atj ag fick stanna kvar på jobbet och jobb natt. Men kvällen blev underbart rolig. Stalle och Tompa kom förbi från sthlm, Mia kom upp och sa hej så det ar trevligt. Sen kom Rikard och Sofia med en kompis. Dem träffade jag väl senast i vintras. Sen kom våran kära mini med riky. Också väldigt trevligt :D
Nu på lödag morgonen väcktes jag av stalle. Dem skulle till mässhallarna och ville veta om de var långt. Sen så är grannen ganska snäll idag för hon började inte hoppa i golvet förens vid tolv.

Usch och fy vaknade med huvudvärk och det har fortfarande inte släppt och om en timme ska jag åka och jobba 10 timmar.
Det som är skönt är iaf att det börjar bli ljust ute, känns i kroppen inte alls lika dissig när jag kliver upp och man kommer igång lite fortare på morgonen. Just idag så känns det inte men jobbat hela veckan. Ska bli skönt med ledigt över helgen :)

Hahaha precis hem kommen från jobbet. Blir så trött på alla som inte vet hur dem ska bete sig när man kommer med rullstol. Bara för att man sitter i rullstol betyder inte de att man är helt stum och dum i huvudet. Och det ska ni veta att de fick den stackars sköterska hos tandläkaren höra idag. Men förstår frustrationen att hela tiden bli pratade över huvudet. Vet när mamma satt i stol så kunde jag köra in henne i en affär och sen gå åt andra hållet och gud vad det blev tyst i hela butiken. "Men så kan man ju inte göra" jo det kunnde jag visst för mamma kunde köra själv och dessutom resa på sigg och gå några meter själv om det var trångt. Alla skulle behöva ha en utbildning på bemötande när dem går i högstadiet så att man slippar allt de här. Speciellt vård personal som faktisk springer på detta "problem" nästa dagligen.

Nu har jag våldgästat en kopis och tog en kaffe. Skönt att prata ut lite för att se så det inte var mig det var fel på. Eller att jag inte hade gjort något fel med den relationen iaf. Nu är det bara nästa person som ska svara när man ringer. Annars tar jag väl med mig en kaka och ringer till någon som vet hur hon jobbar och bara dyker upp i dörren. Trött på att dem man känner brukar kunna säga vad dem tycker men tydligen inte när ddet blir en jobbig situation. Jag har funderat hela dagen vad jag kan ha gjort som har fått henne att sluta svara i telefon men kommer inte på ett skit mer än en sak, vilket blev en helt ut spejsad verision som inte känns vättig för fem öre. Att jag tar uppmärksamhet från henne från en person hon överhuvudtaget inte ens vill få uppmärksamhet ifrån. Men vem vet det kankse tog ändå när uppmärksamheten försvann. Eller jag vet inte tankarna bara snurrar i huvudet för tillfället. Jag som var så glad imorse. Tur var väl de annars hade jag väl bara suttit och grävt ner mig och börjat må dåligt igen. Känner att jag mår bra trivs med mitt liv jobbet går bra och det börjar bli ljust igen. Orkar bry mig. Jag har saker att berätta om mitt liv även fast dem kankse inte orkar berätta eller har ork att prata om deras bekymmer. känner lite för att ringa till vårat psykfall för att få en helt osammanhängade mening så man kan skratta och glöma alla snurrande tankar. Få höra att jag ska starta en undersökning om navelskådning eller något annat dumt.
Är så glad att en kompis flyttar hem igen i april bara att stå ut tills dess jag har ju mina knasiga grannar och en helt underbar vän som ringer och frågar hur det är med mig, har orken att ringa och bara säga hej dem få minutrarna hon är ute och röker. Sen har jag tuttorduvorna som kommer och lyser upp min lördagkväll nu i helgen ska bli kul att bara sitta och ta lite middag och skratta åt dumma saker som inte har någon mening.
Får även besök från sthlm på fredag så där kan man ju knyta lite nya band. Vad hände med att ett kompisförhållande ska gå åt två håll och att man ska styrka och peppa varandra i varnadras val, inte vilj att dem ska ändra sin personlighet. Självständig och mer öppen har jag blivit det är väl två bra nya saker i min annars lite tillbakadragna vänliga omtänksamma karaktär. Vad vet jag man kankse ska vara tyst som en mus hålla med om saker och bara diskutera utifrån alla andras åsikter och synpunkter. Lite trött på de dock. Jag vet att jag kan vräka ur mig lite saker vid fel tillfällen och att jag inte tänker mig för för att jag bara vill väl, göra någon en björntjänst. Men det är sån jag är det var därför ni sa att ni älskade mig och att jag var lite blond var en del av charmen för att ni var förstående och förstod vad jag menade men mina lite klantiga uttryck.
Nu vill jag bara att min älskling ska komma hem hålla om mig äta lite mat kankse om jag har tur få med honom på bio eller bara stänga av telefonerna och se på en film.

Ja tiden gå som vanligt. Fattar inte vart den tar vägen, igår var de alla hjärtansdag, jobbat hela helgen 24h pass fredag till lördag, lite mys hos Henke på kvällen, jobbade söndag kväll och natt. Ledig mellan 9-16 måndag och sen jobbade kvällen igen. Tur att allt känns bra på jobbet och vi trivs med varandra.

När jag kom hem på kvällen hade älsklingen damsugit, skurat golven, hängt tvätt. Underbar pressent för mig lite hjälp och uppskattning med de små sakerna i livet som jag inte ser eller inte orkar göra. Blev en dusch och lite mys i sängen till en film. Filmen han inte börja innan jag somnade i en varm famn. Finns det något bättre?

Resterande liv då, har underbara grannar. Pratat men mina bästisar? va varför då för, finns inget att säga tydligen. Men ryggraden verkar en sakna.
Tur att jag har dem andra som faktist orkar ringa och vill höra hur jag mår eller hur det gick med diverse saker, som tex hustitt, dotter besök och bäbis.